PQQ står för pyrrolokinolin kinon, en molekyl som fungerar som en kofaktor i många enzymatiska reaktioner i kroppen. Denna förening är också känt för sina antioxidativa egenskaper och förmågan att främja tillväxten av nya mitokondrier, vilket är de energiproducerande enheterna i cellerna.
Den kemiska formeln är C14H6N2O8 och ibland kallas ämnet för methoxatin.
Hos bakterier verkar PQQ stimulerande för tillväxt. Eukaryota celler behöver PQQ för att laktatdehydrogenas ska fungera men använder NADH som direkt redoxfaktor.
PQQ i kosttillskott
Inom kosttillskottsindustrin används PQQ ofta för att stödja kognitiva funktioner, energinivåer och allmän hälsa. Dess effektivitet och säkerhet i dessa sammanhang varierar, men forskning tyder på att den kan ha betydande hälsofördelar (1).
Ämnet syntetiseras inte hos däggdjur utan måste intas via födan. Molekylen finns naturligt i många livsmedel som sojabönor, persilja, grön paprika, och kiwi, samt i mänsklig bröstmjölk.
PQQ MAX (Care ME)
PQQ (Närokällan)
PQQ:s roll i den mänskliga kroppen är fortfarande under utforskning, men den har visat sig vara viktig för cellulära processer, särskilt inom mitokondriell funktion.
Pyrrolokinolin kinons effekter på hjärnan
Potentiella neuroprotektiva egenskaper är av stort intresse. Forskning tyder på att den kan främja nervtillväxt (neurogenes) och hjälpa till med underhåll och reparation av nervceller i hjärnan, vilket kan ha fördelar för kognitiv funktion och minnesförmåga.
I en studie av Tamakoshi et al (2023) visade PQQ-salt förbättra minnet hos personer mellan 20-65 år som fick äta 20 mg per dag i 12 veckor (2).
Källor
- Akagawa, M., Nakano, M., & Ikemoto, K. (2016). Recent progress in studies on the health benefits of pyrroloquinoline quinone. Bioscience, biotechnology, and biochemistry, 80(1), 13–22. https://doi.org/10.1080/09168451.2015.1062715
- Tamakoshi, M., Suzuki, T., Nishihara, E., Nakamura, S., & Ikemoto, K. (2023). Pyrroloquinoline quinone disodium salt improves brain function in both younger and older adults. Food & function, 14(5), 2496–2501. https://doi.org/10.1039/d2fo01515c