Våra hjärnor avger olika typer av hjärnvågor, som kan mätas med elektroder fästa runt huvudet. Forskning har visat att personer med drag av eller diagnosticerad ADHD tenderar att ha mer långsamma hjärnvågor (delta eller theta) och brist på snabba (beta) hjärnvågor.
Theta-vågor är långsamma vågor som är vanliga under avslappning och i vaket tillstånd när en person är inaktiv eller inte fokuserad på något specifikt. Ökad theta-aktivitet i ADHD kan spegla svårigheter att upprätthålla uppmärksamhet och att vara alert.
Beta-vågor, å andra sidan, är snabbare hjärnvågor som associeras med aktivt tänkande, fokus och koncentration. Minskad beta-aktivitet hos personer med ADHD kan tyda på problem med att bibehålla fokuserat tillstånd och engagemang i uppgifter.
Forskare brukar prata om ett theta/beta ratio. Dessa skillnader i hjärnvågor kan användas för att förstå de neurobiologiska grundvalarna för ADHD och för att utveckla målinriktade behandlingsstrategier.
Neurofeedback, en form av biofeedback där individer tränas att modifiera sina egna hjärnvågor, har exempelvis utforskats som en potentiell behandling för ADHD, där individer lär sig att öka sin beta-aktivitet och minska sin theta-aktivitet.
Genom att se hur ens egen hjärna svarar, genom mätning av hjärnvågorna, på olika stimuli ska man alltså kunna träna sig till bättre fokus och uppmärksamhet.
